jag är så lycklig just nu.. solen skiner å allt känns så bra.. men bakom allt det bra å allt det fina så känner jag att det finns en liten arg, ledsen å besviken känsla som bubblar.. jag försöker trycka undan den, försöker inbilla mig att den är onödig å fjantig.. men titt som tätt är den känslan starkare än mig å jag känner mig liten å arg å besviken.. hur gör man? fan att jag inte är starkare än jag är.. visst har jag kommit en bra bit på vägen nu men när det kommer till vissa saker, vissa personer.. så har jag lång väg att gå fortfarande innan jag kan stå upp för mig själv till 100%..

allt jag gör.. räknas inte det? är inte det tillräckligt för att oxå räknas?