jag har i flera dagar nu suttit å tänkt att jag borde skriva om hur det va hemma.. jag borde göra det för att ha det nerskrivet nånstans, så jag kan gå tillbaka å läsa det å minnas tillbaka.. för innerst inne vet jag att jag är livrädd för att jag ska glömma.. jag vill inte glömma dom veckorna som kom att bli dom bästa på mkt länge.. jag vill bevara varenda sekund jag spenderade där Hemma i mitt hjärta, jag vill komma ihåg allt ifrån hur flisan sitter å skriker för att hon vill ha uppmärksamhet alldeles för tidigt på morronen till hur underbart det va att vakna å se solen skina från en klarblå himmel å bara kunna gå ut å sätta sig på balkongen å se den gröna skogen, höra fåglarna kvittra.. jag vill komma ihåg den tunna madrassen jag sov på ibland.. jag vill komma ihåg de 4 milen jag kör för att komma till min bästa å finaste.. jag vill komma ihåg allt damm som blev efter bilarna på grusvägarna.. jag vill komma ihåg dom fina dagarna vi fick på karnelevalen å studenten.. jag vill komma ihåg allt.. därför blir jag så rädd, så rädd för att glömma nåt.. tänkte att jag skulle rensa mobilen på inkomna sms, men kom mig inte för att radera såna jag fick Hemma i rädsla för att kanske inte komma ihåg sen.. lite fjantigt kan tyckas.. men så är det när man saknar nåt.. när man håller något så varmt om hjärtat.. när något betyder så otroligt mkt.. som Hemma gör för mig..

jag tycker inte riktigt om kvällar som dessa då tankarna bara maler å maler fram å tillbaka.. jag försöker distrahera mig genom filmer å tv å annat, men det går inte.. alltid är det nåt som påminner mig.. alltid är det nåt som får mig att tänka på alla å allt som betyder så mkt för mig..

ibland bara önskar jag att jag kunde vara nära min vän.. som den där kvällen för ett tag sen, när jag behövde någon så mkt.. när allt kändes hemskt å hopplöst.. visste inte om jag skulle våga fråga om jag fick komma - klockan va ju så mkt, det va så sent på kvällen.. men jag chansade.. å det är jag så tacksam för idag, för det kändes som om det förde oss samman på ett sätt som vi inte varit innan.. jag öppnade hela mitt innersta för henne, det som ingen annan vetat om.. å hon bara fanns där med hela sin änglalika vänlighet.. öppnade dörren till sitt hem, till sitt hjärta för mig.. å tog mig i sin famn å bara höll om mig å lät mig vara så där liten som jag kände mig.. hon fick mig att känna mig hemma mitt i allt kaos.. å det kommer jag vara henne evigt tacksam för i resten av mitt liv.. för det va då, om inte förr, som jag förstod hur äkta hon är.. hur äkta vår vänskap är.. hon va trött, han va trött.. han skulle upp å jobba.. hon hade haft mkt att göra på dagen.. dom hade planer för dagen efter det.. men de lät mig vara hemma i deras hem.. de tog sig tid för mig.. de bara va så där fina å äkta som bara dom kan.. å jag är inte så hemskt troende på nåt sätt, men tack gode gud för att jag fick lära känna denna människa.. tack från djupet av mitt hjärta.. va hade jag varit utan vetskapen om vår vänskap som hållt sig stak, om än starkare, av alla dessa år i från varandra.. så många gånger som vi sågs nu när jag va hemma är ungefär va vi brukar ses på ett år.. detta är ett bra år.. det känner jag på mig.. det har varit så bra hittills, å det kan bara bli bättre.. för att sen bli bäst.. det är lite hinder fram till bäst, men det kommer.. å det får mig att klara av vardagen, får mig att orka ytterligare en dag.. för det går inte en enda dag då jag inte tänker på henne eller vår fina vänskap.. det är nästan så att vänskap inte är ett passande ord.. systerskap (heter det så?) känns nästan mer passande.. hon är den storasyster som jag aldrig fick.. för nog alltid tar hon hand om mig, även om hon inte vet om det..

ja jag skulle ju skriva om hur det va hemma som sagt.. jag hann bland annat hunnit åka till ullis tre gånger.. hann gå på mors dag fika hos måmå å träffa en del av släkten.. jag hann med att bada två gånger i mina favoritsjöar hemma.. jag hann med att sitta framför tv'n å bara vara med min mamma å pappa.. jag hann med att få kvalitetstid med siss.. jag hann med att få se robins lägenhet.. jag hann med att trösta behövande personer.. jag hann med att bli tröstad.. jag hann med att knyta an till den finaste lilla gullungen på denna jord.. jag hann med att följa med gullungen till tandläkaren.. jag hann med att få många glada skratt med min fina familj.. jag hann med att bränna mig i solen - å det rejält eftersom jag fortfarande fjällar.. jag hann med att njuta av solen trots att jag bränt mig å därmed skaffa mig en liten solbränna.. jag hann med att vakna några mornar av katter som jamade förtvivlat för att få komma ut.. jag hann med att prata med pappa alldeles för tidigt på morronen för att komma ihåg hälften av samtalet.. jag hann med att få panik på ullis parkering bara timmar innan min buss till gävle skulle gå.. jag hann med att träffa hela halva släkten.. jag hann med en liten "vinkväll" med fina jenny efter siss student.. jag hann med att natta min underbara gullunge flera gånger.. jag hann med att se gullungen både gå å krypa.. jag hann med att fika med min finaste ute på gräsmattan i skuggan.. jag hann med att känna mig jävligt stolt över att vara storasyster till båda mina småsyskon.. jag hann med att uppleva mitt hemma med Niclas.. kort å gott - jag hann med en hel del..  

men mkt annat va för bra för att kunna uttryckas i ord.. jag kommer aldrig kunna beskriva det så det kommer till sin rätt.. så jag låter det vara inom mig förutom det som redan hamnat här i bloggen.. det är lite ljusglimtar av allt det fina.. jag längtar redan tills det bär av neråt nästa gång.. det är det jag håller mig ovanför ytan med.. min livboj..

Detta inläget är redan långt nog så jag kan lika gärna passa på å lägga in texten på en av dom finaste låtarna jag vet nu (tack lillebror för att du introducerade den för mig - tack!) Den passar så bra in på hur jag känner för de få människorna jag vet står vid min sida i ur å skur.. de som vet vem jag är.. de som jag älskar å värderar så mkt!

Till mina finaste:

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
Lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Sitter här på tåget ser hur meter blir till mil, saknar jag din doft och din vackra profil.
Diggar din stil och sättet du är på.
Diggar din stil, ja du vet det bara är så för det bara blev så, vet du kan förstå.
Tror det finns en högre plan för oss två.
Känner när vi ser på varann, hur du håller i min hand.
Nu är vi långt isär, olika städer i vårt land.
Värme som sätter mig i brand och jag känner hur du glöder min vän,
passionen och kärleken de växer med den.
Kan vara mörkret där ljuset kommer sen.
Svårt att ta farväl, svårt att va isär.
Önskar mitt hjärta, önskar du vore här.
Jag önskar du vore här.

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
jag säger lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig.

Försöker förklara, jag försöker berätta hur du lyfter mig, får en tung man att lätta.
Försöker sätta ihop fast det inte riktigt går.
Värmen och kärleken läker mina sår.
Tack för att du håller i mig när jag ostadigt står.
Känner du förstår vad jag genomgår.
Tills vi möts igen sitter jag och räknar dar.
Du är speciell, för mig helt underbar.
Jag står kvar, to my insperation and my shining star.
To my insperation and my shining star.

Skin, skin som den sol du är.
Låt hela världen se ditt vackra leende.
jag säger lys, lys som den stjärna du är.
Du lyser upp mitt mörker och jag känner du är med.
Hur du rör mig, talar, sättet du ser mig.
Tack mitt hjärta för alla stunder du ger mig
(Ras Cricket - Skin)