mitt i all irritation finns en lycka.. en lättnad.. ett hopp.. en dröm.. som just nu lyser starkare å större än nånsin.. min dröm kommer att gå i uppfyllelse.. jag har nog inte redit hunnit smälta det än men ack va skönt det känns i själen.. behövde minst sagt denna gnista i all hopplöshet jag just nu känner.. all ork å motivation har runnit av mig å jag vill bara ge upp allt.. ge upp skolan å bara skita i allt å bara lämna allt som det är.. men mitt förnuft är tack å lov starkare än så.. med bara 1½ termin kvar vore det ett rejält stållaryck å bara ge upp nu när jag är så nära slutet.. å så dum är jag inte så jag ger upp efter dessa år å dessa skulder jag dratt på mig nu.. nej jag ska kämpa till slutet.. om det så ska bli på knäna å hela tiden på gränsen, så ska jag ta mig i mål.. så är det bara.. för jag har nu nåt att kämpa för.. jag vet att min dröm inte är långt bort, inte alls långt bort så fort som tiden går.. jag har tagit ett beslut utifrån vad mitt hjärta vill å det känns så bra.. det känns så rätt..

tack niclas för att du är så snäll, va skulle jag ta mig till utan dig som drar mig upp till ytan å peppar mig?
å tack lisen för att du finns.. va hade jag gjort om jag inte hade haft dig att prata med om allt som bara känns så bläk nu? TACK för att ni ställer upp för mig, TACK!