ikväll har jag kommit underfund med hur bra jag helt plötsligt mår.. hur nöjd jag är med allt.. med mitt liv.. med hur allt har blivit.. hur jag har blivit..

allt efter att jag å niclas blivit vänner har flötit på rätt bra tycker jag.. mkt prat om allt, om alla känslor.. å jag kan inte säga mer än att jag är så oerhört tacksam för hur snäll du, niclas, varit mot mig under alla mina sammanbrott.. du har så snällt lyssnat på alla mina förvirrade tankar å funderingar å hållt min hand igenom allt.. iaf har det känt så.. å det har hjälpt mig.. du har hjälpt mig så mkt.. å jag är dig evigt tacksam för det.. jag har lyckats komma över en stor tröskel.. jag funderar inte mer på vad vi kunnat göra annorlunda.. å det känns bra, det gick som det gick å nu är det som det är.. niclas har hjälpt mig fram till den, hållt mig i handen över den å tatt emot mig på andra sidan.. om det har varit medvetet eller inte, det har jag inte en aning om.. men det är så det har känts för mig.. å det går inte att beskriva med ord hur mkt det betyder för mig..
jag vet inte hur det kommer bli med oss i framtiden.. å för min egen skull får jag inte hänga upp mig på det.. jag måste ta vara på mitt eget liv, ta vara på den här chansen å lära känna mig själv.. jag kan gå miste om mkt om jag inte försöker göra det bästa av situationen.. jag å mina knattar har det bra nu här i det som var vår lägenhet.. jag bevarar den tiden vi hade längt inne i mitt hjärta å tänker med lycka å värme tillbaka på den.. kanske kan det bli vi igen.. kanske.. tiden får utvisa hur det blir..

det är så underbart att äntligen, äntligen kunna få vara med å planera allt kring studenten på riktigt.. jag kommer vara med på allt! jag har nog fortfarande inte hunnit smälta det för det känns så overkligt.. jag ställde in mig på att få åka hem den 4e å stressa hem å vara med på student å balen för att sen stressa hem lika snabbt.. för att inte bli besviken om jag inte fick ledigt.. jag ville, men vågade inte hoppas, på att jag faktiskt skulle kunna vara med på allt.. så när jag läste mailet så brast det.. jag blev så fruktansvärt glad.. så lättad.. ringde till mamma på jobbet för jag va bara tvungen att säga det till nån.. bästa mamma <3 jag känner redan hur mitt sinne är lättare.. jag mår bra å jag känner ett inre lugn.. jag får snart åka hem.. för snart är precis vad det är, det är bara en A-uppsats borta, haha.. nej men tiden kommer gå så fort så snart sitter jag på bussen ner.. jag kan ärligt säga att jag just nu längtar efter min 8-9 timmars resa.. jag längtar efter att gå upp kl.5 på morronen för att åka bussen till stan strax efter sex.. få gå med min resväska genom ett folktomt gävle å gå mot bussen som tar mig Hem.. jag ser fram emot att sitta på bussen hela dagen sen för att på eftermiddan vid halv tre, halv fyra komma fram till jönköping å mötas av den eller de familjemedlemmar som har möjlighet att hämta mig.. jag ser fram emot att få sätta mig i bilen för att ytterligare en timme sitta med en redan trött rumpa åka den sista biten Hem.. iofs är jag hemma redan i jönköping, men 10 mil senare då är jag Hemma.. gud va jag längtar..

allt känns plötsligt så himla bra.. jag har frid i sinnet nu.. jag ser ett ljus i tunnlen.. jag har något att kämpa för..

å tack alla andra i min närvaro; vänner å familj.. som stöttat mig så snällt! ni är bäst allihopa!