saknaden
oh lord.. har precis kollat på The sisterhood of the traveling pants.. hehe.. kanske inte världens tuffaste å häftigaste film.. men ack va den berörde mig.. den träffade nog varenda känslonerv jag har just nu för jisses va jag grät.. vet inte hur många minuter den hann börja med innan den första tåren rann nerför min kind.. å sen ju mer in i filmen det gick ju mer grät jag för att till sist sitta å storgråta som ett litet barn typ dom sista 45 minuterna.. så illa blev det.. men jag antar att det fanns ett å annat som behöve komma ut.. för nu känns det rätt bra faktiskt.. även om filmen öppnade dörren till tomrummet som funnits i mig sen jag gjorde mitt val.. du som nu läser; bered dig på en känsloresa direkt från mitt inre.. hehe.. this is my secret..
tror den berörde mig för den handlade om så starka känslor.. som jag sen jag tog mitt pick å pack å lämnade småland känt varje dag.. inte en dag har gått utan att jag mer eller mindre känt känslorna.. känslorna av saknad.. saknadens alla skepnader.. känslorna av längtan.. längtan efter nåt så långt bort.. längtan efter någon så långt bort.. saknaden efter någon så långt bort.. känslan av att ha lämnat något å någon så långt bort.. känslan av att missa något.. känslan av att vara rädd för allt det man missar (en tanke från filmen).. känslan av att inte hinna ta igen allt det man missat senare, för vissa saker.. går ju faktiskt inte att ta igen, det går inte att uppleva dom igen.. det är saker som sker en gång i livet.. det kommer jag aldrig ifrån..
jag har det bra här.. det är inte det.. men ja.. nej jag vet inte.. alla känslor är så virriga å jag vet inte redit ut eller in i stunder som denna.. då vet jag bara att jag saknar.. längtar.. å ångrar mig.. väldigt mkt.. å det är i stunder som dessa som jag hatar mig själv för att jag gjorde mitt val.. jag hatar avståndet å jag hatar mig själv för att jag medvetet gjorde ett val som gjorde att jag skulle lämna allt som nånsin betytt nåt för mig.. självklart har jag fått massa nya saker som betyder mkt på resans gång.. men.. inget kan ersätta det jag en gång lämnade.. det kan fylla upp tomrummet lite, men aldrig ersätta..
å visst är det inte långt kvar nu.. tills jag kan komma nära allt det jag så starkt saknar.. men i stunder som dessa så är det ingen större hjälp på vägen.. för jag vet att det fortfarande är en hel del stora saker jag måste ta mig igenom innan jag är framme.. å jag vet att tiden går fort, se bara på dessa åren! men inte heller det är nån vidare tröst när det känns som jobbigast.. 4 år är en lång tid.. det är mkt som händer på 4 år.. å när jag väl är framme, så har det gått 5 år.. å det är ju ännu längre tid.. men.. ja, jag har iaf fått möjligheten att vara med på många fina fina stunder.. brors student.. dagarna efter att gullungen föddes åkte vi hem.. alla jular.. lite varje sommar.. å nu siss student.. å många många mer stunder så klart.. men allt där emellan då?.. alla små stunder, som så här långt borta, blir till stora stunder för att jag lärt mig uppskatta saker på ett helt annat sätt...
nej usch, nu har jag ältat nog för ikväll.. antar att den gråten filmen framkallade va bra för mig för det känns bra nu.. det plus mitt känsloflöde här.. hehe.. vet inte va jag tycker om detta inlägget imån när jag fått sova på saken.. men.. äsch.. this is me and my life.. å mina känslor.. varför hymla med det? detta är mina känslor å jag skäms inte för dom..
29e maj
tror den berörde mig för den handlade om så starka känslor.. som jag sen jag tog mitt pick å pack å lämnade småland känt varje dag.. inte en dag har gått utan att jag mer eller mindre känt känslorna.. känslorna av saknad.. saknadens alla skepnader.. känslorna av längtan.. längtan efter nåt så långt bort.. längtan efter någon så långt bort.. saknaden efter någon så långt bort.. känslan av att ha lämnat något å någon så långt bort.. känslan av att missa något.. känslan av att vara rädd för allt det man missar (en tanke från filmen).. känslan av att inte hinna ta igen allt det man missat senare, för vissa saker.. går ju faktiskt inte att ta igen, det går inte att uppleva dom igen.. det är saker som sker en gång i livet.. det kommer jag aldrig ifrån..
jag har det bra här.. det är inte det.. men ja.. nej jag vet inte.. alla känslor är så virriga å jag vet inte redit ut eller in i stunder som denna.. då vet jag bara att jag saknar.. längtar.. å ångrar mig.. väldigt mkt.. å det är i stunder som dessa som jag hatar mig själv för att jag gjorde mitt val.. jag hatar avståndet å jag hatar mig själv för att jag medvetet gjorde ett val som gjorde att jag skulle lämna allt som nånsin betytt nåt för mig.. självklart har jag fått massa nya saker som betyder mkt på resans gång.. men.. inget kan ersätta det jag en gång lämnade.. det kan fylla upp tomrummet lite, men aldrig ersätta..
å visst är det inte långt kvar nu.. tills jag kan komma nära allt det jag så starkt saknar.. men i stunder som dessa så är det ingen större hjälp på vägen.. för jag vet att det fortfarande är en hel del stora saker jag måste ta mig igenom innan jag är framme.. å jag vet att tiden går fort, se bara på dessa åren! men inte heller det är nån vidare tröst när det känns som jobbigast.. 4 år är en lång tid.. det är mkt som händer på 4 år.. å när jag väl är framme, så har det gått 5 år.. å det är ju ännu längre tid.. men.. ja, jag har iaf fått möjligheten att vara med på många fina fina stunder.. brors student.. dagarna efter att gullungen föddes åkte vi hem.. alla jular.. lite varje sommar.. å nu siss student.. å många många mer stunder så klart.. men allt där emellan då?.. alla små stunder, som så här långt borta, blir till stora stunder för att jag lärt mig uppskatta saker på ett helt annat sätt...
nej usch, nu har jag ältat nog för ikväll.. antar att den gråten filmen framkallade va bra för mig för det känns bra nu.. det plus mitt känsloflöde här.. hehe.. vet inte va jag tycker om detta inlägget imån när jag fått sova på saken.. men.. äsch.. this is me and my life.. å mina känslor.. varför hymla med det? detta är mina känslor å jag skäms inte för dom..
29e maj
Kommentarer
Trackback
