nåra dagar sen sist nu.. inte haft ork att sätta mig å skriva, eller jo, det har jag nog allt haft för jag har varit inne här haft framme fönstret för att skriva en hel del gånger.. men inte fått ner ett enda ord.. inte rätt läge kanske man ska säga...

vädret har å är idag väldigt väldigt fint.. klarblå himmel å sol, denna underbara sol! igår va det väl dock ett undantag.. men det får man väl räkna med då å då.. övervägande solsken iaf, det duger för mig!

ja men sen sist då.. inte mkt som hänt... suttit flera dagar å försökt skriva läsloggen på kursens samtliga litteratur.. men inte heller det har gått så bra... ingen press på mig, men den börjar komma så från å med efter detta inlägg å resten av kvällen å kanske natten sitter jag å skriver citat å referat som en galning..

D å E busar på som galningar dom med, så mkt så det skvätter spån över kanterna, haha.. tror dom har det lite kämpigt just nu med att hitta sin rang i sin lilla grupp för vad jag läst mig till så visar deras läten å rörelser på det rätt ofta.. å då pips det å morras på, men sen rätt va det är så leker dom glatt å skuttar å har sig.. mina söta små bebisar... dom har förresten fått flytta upp på mitt skrivbord från att ha stått på golvet.. läste att dom känner sig hotade om de ofta blir överraskade ovanifrån - å det blir dom ju när dom står på govet... å jag tycker mig märka en liten liten förändring, dom är inte redit lika nerviga längre.. eller ja inte E iaf.. D är skraj som jag vet inte vad.. å sen är det han som är kaxigast dom emellan.. haha.. inte lätt inte.. sötnosar!

idag började andra kursen i vårterminens specialisering.. tiden går lite väl fort tycker jag.. hmm, men för min del får den gärna gå fort fram till påsk å sen där jag vi ta på extra slowmotion så jag får tillbringa massa tid med mamma å pappa.. gud va jag längtar

om nåra dagar får älskling sina nycklar å vi har varsitt hem på riktigt.. ska bli spännande! tiden går så fort, det va ju nyss han började söka.. hmm.. läskigt.. å nu är vi här.. jaja... han har för övrigt beställt en överraskning till mig.. med leverans tid på tyå två veckor.. ohej va kul å få veta det då :P missuppfatta mig inte; jag älskar överraskningar! - om jag inte vet om att dom ska komma... vet jag däremot om det, å än värre - vet att det dröjer innan den kommer.. då hatar jag överraskningar! jag har noll tålamod å vänta.. han kunde ju varit tyst med det tills det iaf va på väg eller nåt.. ååååh, jag HATAR att vänta på nåt jag inte vet vad det är.. tålamod att dela med sig av, nån?

senaste dagarna har tankar på den stundande framtiden bara snurrat runt runt runt å ännu mera runt i skallen på mig.. går inte många minuter då jag inte tänker på den.. hur kommer den te sig? hur kommer det gå med allt? ja som sagt så tycker jag inte alls om att inte veta hur nåt jag vet kommer hända kommer te sig.. jag är frustrerad... jag vill veta hur allt kommer gå, hur det kommer fungera.. så jag kan få koll på läget igen.. å så denna eviga frågan, ska man lyssna på hjärnan eller hjärtat? ett stort beslut har jag iaf tagit nu, som känns bra i hjärtat men samtidigt inte.. men tiden kommer utvisa om det är värt det å är det värt det, ja då blir det som jag önskar.. å vägskälet som kommer närmare å närmare känns inte så bra heller.. meeen.. nej, det här ska inte bryta ner mig.. jag ska vara stark å ta mig igenom den här delen av livet med..

på tal om livet (mkt tankar å funderingar nu va det ja) så fick jag igår frågan av min bättre halva annsofiii om vad jag är mest glad å stolt över att jag gjort i mitt liv hittills.. mitt svar blev utan att tveka en sekund - att jag tog mig ifrån sm.stenar.. det står över alla beslut jag har tagit å gjort... att jag tog mig iväg till sthlm.. för jag hade inte varit den jag är idag om jag inte hade kommit iväg.. jag har växt så otroligt mkt i mig själv av att ha kommit helt ensam till ett nytt ställe.. visst va det skitjobbigt å hemskt stundtals, men trots det så är det det bästa jag har gjort å jag ångrar mig inte en sekund (okej kanske ibland) ... å lika starkt känner jag att jag aldrig mer vill tillbaka dit, närmare vill jag - absolut! - men inte dit... samhället är fint å härligt att komma till nåra dagar så där då å då... men att bo där igen, nej nej nej.. never.. jag känner att hela familjen B är en stor del i ett avgörande skede i mitt liv å jag är dom evigt tacksamma för den chansen jag fick.. men även där lärde jag mig nåt, haha, aldrig mer sthlm.. haha.. det va inte min grejj.. men jag är glad att jag åkte dit, gav det en ärlig chans å där med verkligen fick veta MASSOR om mig själv..

nej nu får det nog allt räcka med svammel för idag.. haha.. läsloggen skriver sig inte av sig själv.. hmm, konstigt.. heeeh