trots att regnet idag bara vräker ner så kan jag nog nästan säga att jag faktiskt mår bra.. mitt lilla fall tidigare i veckan har börjat närma sig ett slut känns det som.. mkt tack vare mina fina vänner som hjälper mig så himla mkt, kanske mkt utan att dom vet om det.. <3

å att få ha pratat ut om allt (nästan iaf) som rör sig i mitt huvud om allt å inget med niclas oxå så känns det bra.. jag ska klara mig ur det här.. det kommer komma nåra svackor på vägen upp, det vet jag, men uppåt ska jag allt.. sakta men säkert.. å även om det kommer bli att jag står utan honom sen eftersom vi nu bestämt oss för att inte försöka mer (lika bra å säga det eftersom jag kommer skriva mindre om honom i bloggen å på ett annat sätt) så kommer jag gå stark ur detta.. vänner kommer vi fortfarande vara å det är jag så oerhört tacksam för.. en så fin vän som han är vill jag inte förlora <3